112


"Allting var så enkelt då
Klockan var typ fem i två
Hon la armen runt mig och frågade om jag hänger på.
Och jag sa låt mig tänka efter och
hajade inte att jag sumpat henne förens efteråt"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0